Jag minns den dagen din mamma ringde och berättade att hon var gravid.
Jag klev av bussen på väg hem från jobbet.
Jag hade väl ingen aning om att det skulle vara en så fin liten flicka som skulle komma till världen <3
Jag blev väldigt glad. Men samtidigt så blev jag lite rädd. Jag har aldrig tvekat på att Emelie inte skulle klara av det. Aldrig. Men, att allting skulle förändras och bli så annorlunda. Absolut för henne. Men även för mig. Emelie är ju en väldigt stor del av mitt liv. För första gången i mitt liv så ska min bästa vän bli mamma, din mamma. Idag står jag här och har aldrig varit stoltare, lyckligare och gladare.
Allting har absolut förändrats, men enbart till de bättre. Det är något som är säkert.
Du är så fin och kärleksfull.

Jag minns dagen du kom till världen.
Jag fick ett sms av din pappa ca 07.00 på morgonen. Mammsen hade åkt i på bb. Det var dax för dig att visa världen att du existerar.
Så nervös jag var hela dagen. Pratade med din mormor i telefonen och hon berättade hur det gick för mamma och pappa. Och hon lugnade mig genom att säga att allting var bra med er alla.
Innan vi la på luren va jag bara tvungen att fråga "Bettan, kommer den lill* komma ut idag?!" hon svarar "Ja, garanterat.. om några timmar"

Jag klev av bussen på väg hem från jobbet.
telefonen ringer, det var din mamma som ringde.
Jag kände hur paniken rusade över mig. Varför ringer Emelie??! ..tänkte jag.
Jag hade ju bett Nicklas skicka ett sms när allting var klart.
När jag svarar och hör din mammas röst, hon låter glad, ledsen, trött och oerhört lycklig.
- Det blev en liten Engla.
Både jag och din mamma bryter ut i gråt och skratt.
Jag stod där ute på torget där man kliver av bussen, byggarbetarna kollar på mig och säkert undrade dom varför jag grät och skrattade på samma gång! :)
Jag och Emelie pratade inte länge, men av de minuterna förstod jag vad som hade hänt. Engla Lee Marie hade kommit till världen. Och jag kände mig som den lyckligaste på hela jorden (kan då tro hur din mamma och pappa kände sig <3).

Första mötet med dig var du två veckor gammal, jag kom hem till Östersund och skulle vara där i tre veckor. Sen visste jag att det skulle ta lång tid innan jag fick pussa och krama på dig igen! Ja kände jag ville ta vara på tiden. Det är svårt att komma hem till staden där man är uppväxt. Hinna träffa alla man känner och vill träffa. Det var veckor fulla med äventyr. Tiden finns inte alltid till. Men alla stunder jag hade med dig var helt underbara!


Första gången jag höll dig i min famn var magisk <3

Kärleken till dig från mig går varken att beskriva i sättet jag beter mig på eller i ord.
Du är obeskrivligt underbar! Jag tänker på dig varje dag och vill bara vara i din närhet.
Och bygga upp en trygghet mellan oss. Att du ska kunna känna igen mig då vi ses. Att du vill hålla min hand när vi går på stan. Att du tar över min msn när du blir tonåring ;) ha ha...!
Jag vill bara att du ska känna dig trygg hos mig. Vi bygger upp det tillsammans. jag, tillsammans med dig och din familj.

Om 2,5 månad flyttar jag hem. Hem till Östersund och 30 minuter från dig.
Det känns helt underbart att få bli en del av din vardag.
Engla, jag vill verkligen att du ska veta och förstå hur mycket du och din familj betyder för mig.
JAG ÄLSKAR DIG! <3

underbara människa, min bästavän!
Jag är så stolt som jag bara kan bli..
Har aldrig tvekat på dig, men att du gör det så bra som du gör det är värt all heder.
Du är den bästa mamman i hela världen. Engla hade inte kunnat få de bättre.
Jag är inte bara stolt över dig att du blivit mamma.
Jag är stolt över dig på så många olika plan.
Du har växt så mycket som människa. Och du får mig gång på gång att förstå varför man ska vara lycklig och glad för allt vad man har här i livet.
Finns egentligen inga ord att skriva för att någon ska förstå.
Det ska helt enkelt bara bli jävligt skönt att få komma hem och bli en del av din vardag igen. Inte bara via telefon och dator. Utan öga mot öga, axel mot axel. du och jag vännen.
Vi gör det tillsammans bästavän, kamelmomma <3
JAG ÄLSKAR DIG!

/peace!