Har haft en småjobbig period och några jobbiga veckor/månader..
Sakta men säkert försvinner tvivlet och de jobbiga. Och nu känner jag mig väldigt lättad och glad.
Annelittan har bestämt sig för att flytta hem till Östersund.

Det har med väldigt många olika saker att göra.
Jag har en del av min underbara familj där hemma. (medan min älskade storebror gottar sig i Spanien, Barcelona några månader, nått år.. god knows!) så bor mamma och pappa kvar i vårat älskade hus, min trygghet.

Mina älskade och väldigt saknade vänner.
Ni betyder allt för mig. Och en vardag utan er är som en vardag som inte alls är värd att nämna eller komma ihåg. Och jag saknar er något enormt.

Jag har haft det super bra i Stockholm. Och jag har verkligen varit med om ett äventyr.
Från att för 3-4 år sen inte våga gå en meter utan mamma på Stockholms gator till att för 2 år sen lämna Östersund, min familj, mina vänner, min trygghet för att ensam flytta till Stockholm.

Nu har jag varit här i två år och provat på att både plugga och jobba. Jag har trivts super bra hela tiden med både staden, lägenheten, alla nya människor som kommit in i mitt liv m.m. ... listan går att göra lång.
MEN, hemlängtan blev för stor och jag måste hem till Östersund för att andas trygghet och allt jag saknat och saknar.

Jag har som sagt haft det väldigt bra, men jag kom in fel i Stockholm från första början.
Inte lätt att ensam komma in i den största staden som Sverige har att erbjuda. Men jag gjorde ett försök, men det har inte riktigt alls blivit som jag tänkt mig. Det bästa med hela "resan" är att jag faktiskt växt nå sjukligt som människa. Säg vad ni vill om det, men listan kan bli lång på den fronten!

Tro nu inte att jag stannar i Östersund för alltid. eller man ska aldrig säger aldrig (de ska man aldrig). MEN, jag kommer ha kvar min lägenhet i Stockholm. Varken en smart eller bra idé att säga upp ett förstahandskontrakt när köerna på bostad i Stockholm är år långa. Och det är den finaste och bästa lägenheten jag kunde få tillgång till. Så inte ska jag överge den.
Jag flyttar hem, andas, tänker igenom livet.
Jag känner ingen stress MEN jag vill inte kasta mig in i något som jag nu inte är 100% säker på.
Jag vill utbilda mig till något helt annat än barnskötare. Och när jag den dagen kommer på vad det är jag vill fortsätta med i framtiden och utbilda mig till så känner jag förhoppningsvis att jag kommer vela göra det här, här i huvudstaden. Stockholm i hjärta, älskade Östersund.


/peace!

Daniel Norberg, you're the man!



/Peace!

Har så sjukt mycket att skriva egentligen, bara ordbajs men ändå...
men jag hittar aldrig glöden till att riktigt skriva av mig.
kanske är det för att allt "nödvändigt" som mina vänner borde veta, de vet dom redan..!

Min älskade storebror har efter många år och längtan flyttat till sitt älskade barcelona!
sista veckan i Oktober ska jag åka ner och hälsa på honom och han ska få visa upp sitt liv där nere som han verkar trivas extremt bra med!



Zlatan Ibrahimovic som är lite av en gud här i annelittans liv har bytt lag.
JAG som blev så jädrans överlycklig att han spelade i barcelona när tommy flyttade dit, byter lag samma dag som han flyttar ner. HMM, inte okej... verkar inte göra speciellt mycket för min bror eftersom han brinner för hela barcelona laget medan jag hejade på barcelona just för Zlattes skull. ja ja... jag har blivit mer insatt i barcelonas lag och kommer nog fortsätta följa dom. MEN kommer även bli mer insatt i Milan eftersom det är där kungen spelar detta år. Ikväll har han sin första match med dom, och självklart sitter jag bänkad framför tvn och önskar han all lycka!
förra fredagen (3 september) var jag på råsunda tillsammans med mycket bra människor och såg när Sverige spöade Ungern i en EMkval match. det var magiskt eftersom de var första gången jag såg Zlatan spela live. OTROLIGT! nog om han nu... :)


det var då, han passade väldigt bra i den tröjan.. men den tiden är förbi :)

För att vara jag så har jag en väldig uppförsbacke i livet just nu.
Det känns inte roligt alls, och glöden och gnistan är som bortblåst.
Kan ha att göra med att jag varit förkyld i två veckor nu, och igår blev det värre med sår i munnen och ett huvud som väger flera ton mer än vad de borde. Att jag inte ens orkar vara ute och gå mer än en kvart i det superfina höstvädret gör mig lite orolig. Igår skulle jag på Hoffmaestro konsert som jag fick hoppa över pga av detta :( och ikväll skulle vi se Eric Saade på gröna lund för en kul kväll i slutet av sommaren, början på hösten.. men icke, de klarade jag inte heller av.

Konstigt de där, att så fort man inte kan eller får göra något för sitt eget bästa... det är då man vill göra något mer än nånsin annars! Det kommer fler dagar... jag tar det lugnt och försöker återställa mig till de normala.

Det har hänt mycket i sommar. Många människor som kommit in i mitt liv snabbt, som man tyckte man fick ett riktigt bra förhållande till. Men som på en sekund var borta lika snabbt. Det tär på mig både fysiskt och psykiskt. Det gör ont i hjärta och själ att tänka tillbaka på det. Och fortfarande sitter man med hoppet uppe om att en återförening ska ske.
That's life, underbart och hårt.


SKA VERKLIGEN GÖRA MITT BÄSTA FÖR ATT UPPDATERA OFTARE OCH MED LITE ROLIGARE SAKER!


finns inte ord till saknaden av er <3

/peace!