från dag ett, jag minns det som igår.
jag visste det då, jag vet det nu och föralltid att det kommer vara du och jag genom livet.
du är en utav få som visar vad jag verkligen betyder för dig.
jag får höra hur mycket jag betyder för dig, och att du vet hur mycket du betyder för mig, det gör mig stark.
du gör så att jag vågar chansa, lyckas och misslyckas i livet.
du gör mig stark, emelie.. du gör mig hel.
utan emmeni ingen annini.

 

PLUS (+)

 
LIKAMED (=) OSLAGBART!

ännu en fredag är kommen, inte vilken fredag som helst heller. det är tillomed fredag den 5/3-2010.
inte illa pinkat.
veckan har inte varit sig lik. det har varit ca 12 barn på avdelningen spöket denna vecka.
att sju barn är lediga gör jävligt stor skillnad. skönt till en början, men sen har man tammetusan INGENANING om vad man ska göra.. alla leker för sig själv och där sitter man fyra "fröknar" och ja.. vad gör vi? väntar på att någon ska göra illa sig eller behöver hjälp med något. men nääe... knappt det har hänt denna vecka.

nästa vecka blir som vanligt. och på måndag ska vi på skansen/akvaria.
DET SKA BLI SÅ JÄVLA ROCKIT så ni förståååår nog inte hur mycket jag faktiskt längtar.
att se barnen bli så glada av att se dessa djur och bara få uppleva saker tillsammans med sina vänner.
det gör mig obeskrivligt lycklig i själen.

det finns vissa av dessa barn på förskolan som jag älskar något oerhört.
på ett avsåndligt sätt, de är så underbara!
eftersom jag blivit en sån känslomänniska de senaste åren så har jag börjat fundera på hur det kommer bli då jag kommer sluta på det där jobbet.
eller nu då många utav mina "favoritbarn" kommer börja skolan till hösten.
man ska väl egentligen inte.. men jag kommer väl få gömma mig på toaletten eller något för att böla. Jag har faktiskt sånna känslor för många utav barnen. Ibland känns de faktiskt som mina vänner. Vissa av dem är så mogna i sitt sätt att prata och uppföra sig på så ibland känns de som jag kan prata med dem om allt. (även fast det inte är så egentligen).

många blir kanske less på att höra om hur jag har det på mitt jobb eller höra vad jag fick uppleva på jobbet eller vad en unge la för kommentar. men det är ju så mitt liv ser ut just nu.
antingen lyssnar ni på det eller så stänger ni av. ni bestämmer helt själva.
just nu lever jag för mitt jobb har jag kommit fram till.
jag ställer klockan för att komma upp och gå till jobbet.
jag kommer hem och slappar framför tvn eller datorn för att jag ska orka gå till jobbet dagen efter.
jag går och lägger mig "i tid" för att få sova de timmar jag behöver för att kunna gå till jobbet.
är detta verkligen helt okej? äh jag vet inte, kanske är det årstiden? jag börjar bli måttligt less på detta nu.
det känns som att så fort våren är här och sommaren närmar sig så kommer jag kunna vara upp till 02-03.00 sen gå och lägga mig och ändå vara pigg för att kliva upp och gå till jobbet.
JAG HOPPAS VERKLIGEN PÅ ATT "GÅ TILL JOBBET" blir något väldigt bra framöver.
just nu står det rätt stilla... men sånna perioder ska man väl också ha. :)

Nu ska jag iallafall gå och lägga mig, men inte för att orka upp på jobbet.
utan för att jag ska orka kliva upp och duscha, plocka ihop lite.. sen dra in mot stockholm för att träffa en barndomsvän som är här över helgen. andreas.
det blir roligt har jag nu kommit fram till :)

/peace!