.. men här skulle jag kunna stanna i en evighet".

 - 
(så kul att kika igenom bilder från sommaren, ACK så jag brände mig alltså. HAHA!)

i dessa tider kan man inte bli annat än trött.
man kliver upp kring 06.30 varje morgon, bäcksvart ute och de känns som man ligger i sängen även fast man sitter på bussen påväg till jobbet. inte speciellt lockande, man vill ju gärna vara pigg liksom.
väl på jobbet går allt som på räls och det känns toppen, oftast!
kring 14.30 är det dax för mellanmål på dagis och så tittar man ut genom fönstet.. ojdå, vi såg visst ingenting.. de va bäcksvart igen!
då känner man bara... "MEN TRÖTTARE?"..

ikväll har jag slappat framför tv'n, som en helt vanlig torsdagkväll.
men så kom jag att tänka på sist jag bodde här i Stockholm....
.. fan va jag mådde bra då, och jag saknar verkligen den tiden.
att kliva upp och gå till skolan..
jag älskar känslan av att känna pressen för att plugga och redovisa. jag är sämst på att förbereda mig inför ett prov eller en redovisning. men jag pluggade på universitet, alla i min klass hade minst två års erfarenhet av det.. och där va jag, precis tagit studenten och fick knappt godkänt i engelska, här skulle vi läsa en engelsk bok på 200 sidor på tre dagar om forskare från egypten TYP.. men men, jag kunde ju inte vara sämre än de andra. Så det var bara att pressa sig själv och kämpa sig igenom.
att jag hade en helt underbar klass och helt fantastiska lärare gjorde bara att jag kände.. "här skulle jag kunna stanna i en evighet".. även fast jag ibland och rätt ofta kände.. "ta mig härifrån, jag klarar det aldrig".

men kicken efter varje redovisning och efter varje tenta va bara... BAAAH, nu blev jag sugen på att åka hem och storstäda, ringa hela min släkt och berätta hur vuxen jag är och hur bra jag mår. och bara skrika ut hur jävla stolt jag är över mig själv.
men, nu kommer vi till men'et igen... när jag väl var hemma så va de bara att slappa i soffan och känna. imorgon ska jag börja med en ny kurs och känna pressen igen. det var som att börja om på noll igen efter att ha legat på 10 av 10.

vad jag vill komma fram till efter allt detta skrivande är..
att jag vill börja plugga inom två år max.
jag vill bli någonting! jag vill bli stjärna! jag vill bli som i mina drömmar.. och jag ska lyckas!

f ö r s t å r  om  f o l k  r e d a n  l e s s n a t  p å  a t t  l ä s a.. m e n  m e n,  f o r t s ä t t  o m 
d u  k ä n n e r  f ö r  d e t.

jag har ett underbart jobb här nere som jag trivs väldigt bra på.
jobbar nu 75% som har utökat sig till 100% genom att chefen älskar mig så jävla mycket så hon tipsade mig till en annan förskola. ;) så kl 15.00 då jag slutar på B, så springer jag upp till K, för att jobba på den förskolan mellan 15-17.00 .. och jag tackar inte nej, det blir för de andra mer pengar och för det första så träffar jag mer folk. fler i min egen ålder.. och det är något jag behöver och verkligen mår bra av.

mitt sociala liv går bara att utveckla här nere. det måste verkligen bli bättre.
jag måste våga och jag måste bestämt våga satsa. släppa lite på spärrarna.
samtidigt kan jag inte säga att jag inte vågat. för det har jag ju verkligen gjort.
att som 19åring packa sina grejor och flytta ner till en stad jag va rädd för att vistas i två år tidigare blev mitt hem, med nya människor och en helt ny miljö. KLART att jag har vågat..
men jag måste komma längre i livet än så.

Jag känner att jag får så många chanser, eller jag har så många chanser.
men jag tar inte vara på dom på rätt sätt.
det är nog för att jag känner tryggheten jag har hemma i Östersund med vänner och familj.
men samtidigt kan jag inte förlita mig på det. de är 60 mil bort, och det är ju ändå här jag bor och kommer tillbringa de närmaste åren.
jag vill ha det som hemma, fast här nere.
med sjukt många bra vänner och ett galet socialt liv.
JAG MÅSTE VERKLIGEN TA TAG I DETTA NU.
i helgen och framöver sker förändringar. jag ser det framför mig.

JAG VILL BARA TACKA ALLA, ALLA I ÖSTERSUND OCH ALLA I STOCKHOLM, ALLA I PITEÅ, ALLA I HELA JÄVLA SVERIGE, OCH I HELA JÄVA VÄRLDEN.
för ni ger mig chansen, ni ger mig mod..
inte alla, men ni vet vilka ni är.. jag skiter i var ni befinner er, för hos mig har ni alltid platsen närmast mitt hjärta.

kärlek till er.
/peace!



en fin sommarkväll i ett saknat Krokom med gänget.


... mitt liv.