Har haft en småjobbig period och några jobbiga veckor/månader..
Sakta men säkert försvinner tvivlet och de jobbiga. Och nu känner jag mig väldigt lättad och glad.
Annelittan har bestämt sig för att flytta hem till Östersund.

Det har med väldigt många olika saker att göra.
Jag har en del av min underbara familj där hemma. (medan min älskade storebror gottar sig i Spanien, Barcelona några månader, nått år.. god knows!) så bor mamma och pappa kvar i vårat älskade hus, min trygghet.

Mina älskade och väldigt saknade vänner.
Ni betyder allt för mig. Och en vardag utan er är som en vardag som inte alls är värd att nämna eller komma ihåg. Och jag saknar er något enormt.

Jag har haft det super bra i Stockholm. Och jag har verkligen varit med om ett äventyr.
Från att för 3-4 år sen inte våga gå en meter utan mamma på Stockholms gator till att för 2 år sen lämna Östersund, min familj, mina vänner, min trygghet för att ensam flytta till Stockholm.

Nu har jag varit här i två år och provat på att både plugga och jobba. Jag har trivts super bra hela tiden med både staden, lägenheten, alla nya människor som kommit in i mitt liv m.m. ... listan går att göra lång.
MEN, hemlängtan blev för stor och jag måste hem till Östersund för att andas trygghet och allt jag saknat och saknar.

Jag har som sagt haft det väldigt bra, men jag kom in fel i Stockholm från första början.
Inte lätt att ensam komma in i den största staden som Sverige har att erbjuda. Men jag gjorde ett försök, men det har inte riktigt alls blivit som jag tänkt mig. Det bästa med hela "resan" är att jag faktiskt växt nå sjukligt som människa. Säg vad ni vill om det, men listan kan bli lång på den fronten!

Tro nu inte att jag stannar i Östersund för alltid. eller man ska aldrig säger aldrig (de ska man aldrig). MEN, jag kommer ha kvar min lägenhet i Stockholm. Varken en smart eller bra idé att säga upp ett förstahandskontrakt när köerna på bostad i Stockholm är år långa. Och det är den finaste och bästa lägenheten jag kunde få tillgång till. Så inte ska jag överge den.
Jag flyttar hem, andas, tänker igenom livet.
Jag känner ingen stress MEN jag vill inte kasta mig in i något som jag nu inte är 100% säker på.
Jag vill utbilda mig till något helt annat än barnskötare. Och när jag den dagen kommer på vad det är jag vill fortsätta med i framtiden och utbilda mig till så känner jag förhoppningsvis att jag kommer vela göra det här, här i huvudstaden. Stockholm i hjärta, älskade Östersund.


/peace!