Har så sjukt mycket att skriva egentligen, bara ordbajs men ändå...
men jag hittar aldrig glöden till att riktigt skriva av mig.
kanske är det för att allt "nödvändigt" som mina vänner borde veta, de vet dom redan..!

Min älskade storebror har efter många år och längtan flyttat till sitt älskade barcelona!
sista veckan i Oktober ska jag åka ner och hälsa på honom och han ska få visa upp sitt liv där nere som han verkar trivas extremt bra med!



Zlatan Ibrahimovic som är lite av en gud här i annelittans liv har bytt lag.
JAG som blev så jädrans överlycklig att han spelade i barcelona när tommy flyttade dit, byter lag samma dag som han flyttar ner. HMM, inte okej... verkar inte göra speciellt mycket för min bror eftersom han brinner för hela barcelona laget medan jag hejade på barcelona just för Zlattes skull. ja ja... jag har blivit mer insatt i barcelonas lag och kommer nog fortsätta följa dom. MEN kommer även bli mer insatt i Milan eftersom det är där kungen spelar detta år. Ikväll har han sin första match med dom, och självklart sitter jag bänkad framför tvn och önskar han all lycka!
förra fredagen (3 september) var jag på råsunda tillsammans med mycket bra människor och såg när Sverige spöade Ungern i en EMkval match. det var magiskt eftersom de var första gången jag såg Zlatan spela live. OTROLIGT! nog om han nu... :)


det var då, han passade väldigt bra i den tröjan.. men den tiden är förbi :)

För att vara jag så har jag en väldig uppförsbacke i livet just nu.
Det känns inte roligt alls, och glöden och gnistan är som bortblåst.
Kan ha att göra med att jag varit förkyld i två veckor nu, och igår blev det värre med sår i munnen och ett huvud som väger flera ton mer än vad de borde. Att jag inte ens orkar vara ute och gå mer än en kvart i det superfina höstvädret gör mig lite orolig. Igår skulle jag på Hoffmaestro konsert som jag fick hoppa över pga av detta :( och ikväll skulle vi se Eric Saade på gröna lund för en kul kväll i slutet av sommaren, början på hösten.. men icke, de klarade jag inte heller av.

Konstigt de där, att så fort man inte kan eller får göra något för sitt eget bästa... det är då man vill göra något mer än nånsin annars! Det kommer fler dagar... jag tar det lugnt och försöker återställa mig till de normala.

Det har hänt mycket i sommar. Många människor som kommit in i mitt liv snabbt, som man tyckte man fick ett riktigt bra förhållande till. Men som på en sekund var borta lika snabbt. Det tär på mig både fysiskt och psykiskt. Det gör ont i hjärta och själ att tänka tillbaka på det. Och fortfarande sitter man med hoppet uppe om att en återförening ska ske.
That's life, underbart och hårt.


SKA VERKLIGEN GÖRA MITT BÄSTA FÖR ATT UPPDATERA OFTARE OCH MED LITE ROLIGARE SAKER!


finns inte ord till saknaden av er <3

/peace!