:')
jag trodde inte man var tvungen att försvinna från vardagen för att förstå vad det är man har?
när jag bodde i stockholm så var allt så annorlunda, relationer till mina nära va så starka.
jag menar inte att de inte är det nu. men det är på ett så annat sätt.
känns grymt tråkigt. för när jag bodde där nere hörde ni av er mycket oftare, och jag hörde av mig mycket oftare.
och det känns som att vi visste mer om varandra då! tar vi det lite som en självklarhet? och som förgivet?
vi måste kämpa, allihopa.. tillsammans! det är då vi trivs som bäst! <3
det här va det sista jag ville, att sakta sakta rinna ut..
Kommentarer
Trackback
